När jag gick med linnea en bit påvägen när hon skulle hem för ett tag sen så kollade jag mot himeln.
Jag ville bara lägga mig på marken och glömma tiden och alla prblem och bara ligga och titta mot himelen .
Jag lämnade Linnea sen gick jag vidare  jag kollade fortfarande mot himelen jag stannade upp kollade omkring mig.
Såg en äng , jag gick till den ställde mig i metten på den och det kändes som jag skulle explodera av alla känslor som jag hade just då.
Jag ville lägga mig ner men det var för kallt och gräset var fryst.
Trots alla känslorna så var min enda tanke "vrf hade jag aldrig lagt märke till hur fin hilen kunde vara".
Jag ville inte gå bara stå där och titta till jag inte kunde se mer o:

Jao det var min stora sak idag
Kram
Erica